DANS/RÖRELSETERAPI


DANS/RÖRELSETERAPI
Dans- och rörelseterapi är en kroppsinriktad terapiform och tillsammans med bild- och musikterapi en konstnärlig terapiform.
– alla åldersgrupper
– individuellt eller i grupp
– används bland annat inom somatiken, psykiatrin och psykosociala sammanhang

Dans och rörelse aktiverar andra områden i hjärnan jämfört med annan typ av psykoterapi. På det sättet kan arbetet integrera s k “bottom-up” processer och procedurell inlärning som är en central faktor t ex i posttraumatiska tillstånd.
*bottom – up: att utgå ifrån kroppsliga förnimmelser och rörelser, utveckla förmågan att lyssna på kroppen. Till exempel att arbeta med att återställa fysiologisk dysreglering i nervsystemet.

*procedurell inlärning: inlärning av processer som motoriska färdigheter och perceptuella förmågor. Procedurell inlärning leder till vanor som blir automatiska sätt att fungera. Procedurella vanor sker automatiskt och därför sparar resurser, samtidigt som de kan bli till otillfredsställande repetitiva mönster i sätt att relatera till sig själv, andra och omvärlden.

I dans/rörelseterapi (som även i sensomotorisk psykoterapi) kan det “somatiska narrativet” – till exempel individens rörelsemönster- utforskas och nya mer flexibla och medvetna möjligheter kan utvecklas.

Dans- och rörelseterapi fick ett uppsving efter andra världskriget. Sedan dess är dansterapi en utvecklad terapiform i många länder bland annat i USA, Holland, England, Tyskland, Frankrike och Israel. I Sverige är dansterapi en relativt ny behandlingsform. Tidigare låg dansterapeututbildningen på Danshögskolan, varav den senaste i omfattningen Magisterexamen 120 p.